Ledare Ekolådans veckobrev 12

Det är tuffa tider för den svenska landsbygden och dess lantbruk just nu. Årtionden av rationaliseringskrav för att möta den internationella konkurrensen och hård prispress i handeln, har bidragit till en uttömning av landsbygden och en koncentration av lantbruk i allt färre och allt större verksamheter. Vi har nog snart nått gränsen för hur långt rationaliseringen kan gå, i alla fall om några som helst miljö- och djurskyddshänsyn trots allt ska tas.

Ändå säger finansminister Anders Borg i en intervju i tidningen Land, att han inte tror att ”svenskt jordbruk överlever som industri”. Anders Borg sätter istället sitt hopp till mer lokalt och ”närproducerat” och att förädlingsgraden av detsamma måste höjas.

Först driver man alltså en politik som tvingar fram industrialisering, och sedan dömer man ut den. Man driver en politik inriktad på urbanisering, för att sedan föreskriva ”lokalt och närodlat” som åtgärd för lant-brukets överlevnad.

Många, inte minst lantbrukarna som hoppat på tåget blir självklart upprörda. Det är lätt att förstå – man kan inte annat än känna med dem. Men lösningen ligger inte i ännu fler rationaliseringar eller i att frigöra lantbruket från miljö- och djurskyddskrav så att det blir mer ”konkurrenskraftigt”.

Efterfrågan på ekologiska produkter har ökat kraftig på sista tiden. Att vare sig Borg eller andra politiker eller företrädare för lantbruket verkar se detta som en möjlighet för svenskt lantbruk och svensk landsbygd, är minst sagt underligt.

Leave a comment