Ledare Ekolådans veckobrev 35

Det har hänt en del i GMO-frågan på senare tid. Efter att Italien nyligen förbjöd odlingen av Monsantos majssort mon810 har nu nio EU-länder någon form av förbud eller stopp mot kommersiell odling av GMO-grödor – Österrike, Frankrike, Tyskland, Luxembourg, Ungern, Grekland, Bulgarien och Polen är de övriga åtta.

I maj informerade bioteknikjätten Monsanto att de drar sig ur Europa. I debatten hörs klagomål på de europeiska konsumenterna ogrundade rädsla och skepsis och tillsammans med miljörörelsen hålls de ansvariga för att hindra GMO:s påstådda välsignelser från att komma världens fattiga till gagn. Argumenten från GMO­-anhängarnas sida handlar i regel om de potentiella fördelar teknologin kan bjuda världen, nästan aldrig om vad det fått för faktiska effekter.

GMO-odling har tillämpats länge, bland annat i USA, och resultaten är långt ifrån så strålande som man skulle kunna tro. Följer man debatten får man lätt uppfattningen att det inte pågår någon annan forskning eller utveckling inom jordbruket än det som handlar om just GMO, att det inte finns några alternativ för framtiden och att konsumenterna måste komma att inse det. I själva verket görs mycket annat – och än mer skulle kunna göras – när det gäller att försörja världen på ett hållbart sätt.

Det håller inte att lova en fantastisk framtid, man måste analysera faktiska resultat och forska mer kring tänkbara risker. Att forska vidare inom biotekniken är viktigt, men att släppa teknologin lös i naturen medför stora risker.

I Sverige hör jag inget om planer på att stoppa den idag tillåtna kommersiella odlingen av GMO-grödor, som exempelvis mon8102-majsen.

Leave a comment