Mer än en hästköttskandal

Jag har varit i Tyskland ett par vändor under de senaste veckorna. Där, precis som här, är hästköttskandalen högaktuell. Ny information och nya rykten duggar tätt om fusket med hästköttet som påstås vara nötkött. För var dag som går blir historien än mer bisarr. Bland de senaste nyheterna finns uppgifter om kopplingen mellan ett av de köttföretag som just nu utreds, och ökända vapenhandlare.

Det är både tråkigt och obehagligt att ha köpt och ätit något annat än det man trott sig ha köpt och ätit. Men skandalen sätter ljuset på dagens livsmedelshantering också i ett vidare perspektiv. Avståndet mellan de som köper och äter en vara och de som producerar den blir allt större. Allt färre av oss bor på landsbygden, idag har få av oss någon bokstavlig närhet alls till råvarornas ursprung. I takt med att vi äter mer ”färdigmat” vars ingredienser ofta produceras och processas i flera olika länder, blir dessutom vår kunskap om råvarorna allt sämre. Globaliseringen och industrialiseringen av livsmedelsproduktionen ökar. De livsmedelsproducenter som styr marknaden blir färre och större och livsmedelshandeln allt mer centraliserad.

Men samtidigt som vi förlorar kunskaper om villkoren för odling och djurhållning och samtidigt som det som kallades förädling blivit till industriella processer, verkar det som att våra krav bara växer. Att vi ska kunna lita på kontroller och märkningar säger sig självt men lika självklart tycks det vara att vi ska ha tillgång till fläckfria välformade frukter och grönsaker och perfekt styckat kött (fast bara vissa fina delar) från världens alla hörn, och allt till så låga priser som bara är möjligt.

Hästköttskandalen kommer sannolikt att leva en bra stund, det kommer media att se till. Förhoppningsvis hittas bedragarna och får sina straff. Branscher och myndigheter kommer att införa nya rutiner, kontroller och tester (som för övrigt kommer att öka kostnaderna för livsmedelsproducenterna).

Och vi då? Vi lever i en urbaniserad värld, det är klart att vi inte alla kan vara bönder eller för den delen ens handla direkt av en bonde. Vi måste kunna lita på att maten vi köper är vad den utgör sig för att vara och säker att äta. Vi måste självklart ställa krav på våra svenska politiker, se till att åtgärder vidtas som gagnar en decentraliserad livsmedelsproduktion i alla led, från odling till förädling och distribution.

Men vi behöver också lära oss mer själva. Fler barn behöver träffa fler bönder för att se var maten kommer ifrån. Det talas mycket om konsumentmakt som ett sätt att påverka genom att ställa krav. Men vi kan dessutom återta lite av makten över maten vi äter genom att laga mer av den själva. Att lära sig att laga enkel, okonstlad mat på riktiga råvaror är ett sätt att få bättre kontroll över vad vi äter.

Det är dags för en nationell satsning på riktig mat.

Leave a comment