Ledare Ekolådans veckobrev 32, 2011

I sommar har jag rest runt i USA en hel del. Där överraskades jag av ­kraften i rörelsen kring ”Local Food”. Över­allt i landet finns idag ”farmers markets”, små livsmedelskooperativ och gårdsbutiker. Även i Sverige är ”lokalodlat” ett hett tema. Vi har egna (om än väldigt få) ”bondens mark­nader” där vi kan handla direkt av producenterna. Vår nuvarande jordbruksminister lyfter ständigt fram det lokala i sina tal om ”mat­landet Sverige” (detta samtidigt som små och mellanstora jordbruk i rask takt läggs ner och de gårdar som är kvar blir allt större och allt mer industrialiserade).

Jag tror att många människor längtar efter det lokalodlade. Mat som inte är anonymt och storskaligt producerad. Mat som tilltalar det mänskliga. Jag tror många önskar att det skulle vara grannen som odlat grön­sakerna de äter, människor vars namn vi känner och som i sin tur kan namnen på sina djur. Och att det vore de som odlar som också tjänar på försäljningen. Lokalodlat innebär dessutom att vi gör oss mindre beroende av import och på så sätt bättre kan säkra tillgången på mat här hemma.

Man kan inte annat än glädjas åt detta nyvunna intresse för lokal mat och för odlarna och deras arbete. Samtidigt kan jag ibland få känslan av att begreppet lokalodlat används på ett sätt som inte gör oss mer med­vetna, utan snarare stänger ute viktiga frågor gällande mat och odling i ett större perspektiv. Vi ska inte glömma att vårt välstånd till stor del bygger på att vi exporterar våra naturresurser till hela världen – och att vi importerar andras.

När det kommer till maten gäller det i högsta grad att ”tänka globalt – agera lokalt”.